Hon kommer uppför sängarna i Ljugarebyn

Hon kommer uppför sängarna i Ljugarebyn

Hon kommer uppför sängarna i Ljugarebyn,
hon är en liten loppa och ganska ful i hyn.
Ibland stöv och sot och nosserot trivs hon som andra flyn,
där det aldrig har fejats och dammats.
Vilka vägar har du vandrat tills du kom i flickans särk?
Kom du över Dala-Floda, Malung eller Söderbärk
till det stället, som aldrig har kammats?
Det kliar så förskräckligt i kullans unga hår
och hon vrider och vänder i sängen,
när glatt du suger blodet där från hennes lustas snår
och blandar det med blodet från drängen.


I Olof Lagercrantz självbiografi Min första krets står följande rader (som jag för
övrigt citerat i min senaste bok Poetiska porträtt – i svartvitt med sonett): "Men
konsten är också en lögncentral och förvanskare och förgyllare. Nästan alla konst-
närer av betydenhet har haft ögonblick då de förbannat sin syssla, då de insett att
den konstnärliga friheten erbjuder en chans att slippa undan och smussla bort san-
ningen."
Det är väl i sådana ögonblick en skrivande ibland kan få lust att profanera de som
mest heliga betraktade texterna. Resultatet kan då bli som strofen ovan. Givetvis
finns det de som aldrig får för sig att vanhelga något, humorlösa piedestalmännis-
kor, som jag för min del helst undviker att läsa. Karlfeldt hörde nog inte till dem 
och i varje fall inte Gustaf Fröding. Några (som har god råd) behåller kanske det 
skändliga de gör för sig själva; då tillkommer det eftervärldens kommentatorer att 
leta upp det, ifall författaren inte hunnit förstöra det eller ifall inte avkomlingar i 
missriktat nit gjort det.
Nosserot eller (natt)yxne är folkliga namn i Dalarna på nattviol. Båda namnen före-
kommer i Karlfeldts dikt "Nattyxne", där blomman även kallas Veneris blomma, 
Satyrium, älskogsört och jungfrublomma. Nosse = testikel. I en kommentar till
dikten säger han att "Nattviolens blad och stängel avgiva, då de brytas, en frän lukt."