Åka på isen hala...

Till min sonett

Min dikt tar fart, sonetten är dess mått.
Liksom på skridskor färdas jag nu lätt,
ser versens fötter flytta sig helt nätt
och känner hur jag flyr allt vardagsgrått.

I prosans stövlar kunde jag ha gått
mot målet på ett trist, ofarligt sätt,
men äventyret utkrävde sin rätt
och diktens djärva färd kom på min lott.

Skönt skrider dikten fram när tanken är
med rim och rytmer i intimt förbund,
rad fogas då till rad som vackra skär

och inga ord står kvar som fula grund.
– Sonettens is är tunn men om den bär
så jublar jag, åtminstone en stund.


Den här i sommarvärmen svalkande sonetten står, förutom en "inledningssång", 
som ett slags avstamp för de ca 200 dikterna (de flesta sonetter) i min bok Till-
ägnat, med och utan lov, som kom ut för ett par år sedan. Den är också återgiven 
i sin helhet i en recension i Tidningen Kulturen, som kan läsas på nätet.
Åka på isen hala... är en dikt av nynorskans (landsmålets) skapare, bondsonen
och skolläraran Ivar Aasen. Den sjöngs ivrigt förr i tiden på folkhögskolorna till 
en färöisk melodi. Översättningen till svenska är gjord av Erik Axel Karlfeldt.
Även sonetter kan sjungas om de är rytmiska och välgjorda. Dante framförde sina
sonetter sjungande och en del av Shakespeares sonetter brukar framföras till musik
och sång.