Mer om Bellman och Mollberg typ

När jag roade mig med att skriva pastischer på Bellmans samtliga epistlar räknade jag vid ett tillfälle antalet gånger huvudpersonerna dök upp i originalverket. Att Movitz och Ulla Winblad skulle toppa listan överraskade inte, men jag trodde att Mollberg var en nästan lika ofta förekommande figur, vilket inte riktigt stämde. Här är listan på hur många gånger huvudpersonerna fått en epistel eller omtalas:

Movitz 31, Ulla Winblad 24, Mollberg 17, Fader Berg 16, Jergen Puckel 10, Christian Wingmark 6, Fader Bergström 5. Av övriga som omtalas är det ingen som nämns mer än 3 gånger. (Obs: listan är inte dubbelkollad!)

Movitz talrika förekomst kan förklaras med att han i mycket är Bellmans alter ego, liksom Fredmans; dessa båda kan ju sägas förekomma utan att nämnas vid namn i samtliga epistlar. Att Ulla Winblad som den kvinnliga huvudpersonen nämns så ofta är inte överraskande, särskilt som hon knappast är en gestalt utan flera, sinsemellan väldigt olika, som bär samma namn. Den mest verklige, för att inte säga påtaglige, tycker jag Mollberg är, som typ var han också den roligaste att mera ingående lära känna i epistlarna och arbeta med i pastischerna. Att han kunde få för sig att börja slåss för nöjes skull, som Bellman låter honom göra, låter inte otroligt, fast om fotboll funnits på 1700-talet skulle han nog inte varit en av huliganerna på någon arena, därtill är han för självständig. (I min bok gjorde jag en annan till sådan). Mollberg, som jag kallat tusenkonstnär och som hos mig blivit lärare i datorkunskap (hos Bellman är han bland annat danslärare) är en sort som man stöter på ibland, fast sällan, i det verkliga livet. Leve denna typ, åtminstone i dikten!

I morgon kan bloggläsaren ta del av en epistelpastisch, där Mollberg slogs, fast på förekommen anledning, och med gott resultat.