En sommarkärleksdikt

Tyst middagsstund

Sträckt fram i gräset syns din öppna hand
med fingertoppar lika rosenblom.
Din blick ler frid. Friskt grön är ängen, som
avtäcks och höljs av moln högt över land.

Runtom vårt rede, till vårt synfälts rand
lyser ranunkler och ett silvrigt streck
av hundkex glimmar längs en hagtornshäck.
Stillheten rinner tyst som timglassand.

Djupt i det gröna skimrar för min syn
en sländas blåa tråd, ryckt loss från skyn.
– Så från det höga skänks oss än en gång
en ordlös gåva, låt oss den förnimma
och ta den till vårt hjärta, denna timma
när tvåsam tystnad var en kärlekssång.

Min tolkning av Silent noon av Dante Gabriel Rossetti (1828-82)