En finsk dikt (Arvo Turtiainen), tolkad till svenska

Gåvoletaren 

Ja sedan en gång fick jag för mig att ge en gåva,
en gåva till alla dem som jag älskade.
Jag gick omkring och tittade,
såg ett vitt hus med en trädgård omkring
och en blomma på en stig
– kanske hade lyckliga, rosenfärgade fingrar
tappat den där.
Jag tittade på blomman och tänkte:
inte än, nej inte detta.

Och sedan kom en emot mig, han
som man kallar den vise,
(eftersom han vet allt som är katalogiserat
och instoppat i uppslagsboken).
Han stannade hos mig och sa:
Ser du inte hur självklart det är,
det är bara att välja, åt var och en en gåva.
De blonda ger du en ost,
de mörka ger du persikoolja,
de tjocka ger du kamomillpulver
och de magra en kopp med tvållödder.
Och om det finns sådana med drömmar,
ge dem en dikt,
det kostar inte mycket.
               (Jag märkte väl
               att han var student
               och professor
               och mycket annat)
Men jag tänkte i alla fall:
inte detta, trots allt inte detta.

Men då blev det tyst i mitt hjärta av tvivel
(som hos alla som tänker för mycket)
och naturligtvis blev jag försenad.
Var och en av dem gick snabbt sin egen väg
och jag hann inte ge något till en enda.
Jag gick till det vita huset, till blomman, tänkte:
Jag skickar den till dem på posten.
Men oj, trädgården,
de hade på sin väg gått rakt igenom den
och trampat ner allt,
den av lyckliga, rosenfärgade fingrar tappade blomman
fann jag inte längre. Jag grät
så näsduken blev våt.

Men då kom det en emot mig som log
och sa:
Tjut inte för ingenting,
den där blomman skulle ändå inte betytt
något för någon. Men potatis,
det är annorlunda det,
skicka till var och en en potatis!
Och om det nu finns en del människor
som tycker att potatis är alldagligt,
så skriv en dikt åt dem.
Det gör du ju ändå djupt i själen
och det kostar ju inte mycket.


Snabbtolkad i dag. Dikten Lahjanetsijä finns i Palasin kotiin (Återvände hem),
som kom 1944, då Turtiainen frigavs ur den fångenskap han hamnat i som krigs-
vägrare under fortsättningskriget. Under vinterkriget var han kompanichef. Hans
civila yrke, som han utövade innan redaktörskap och skrivande tog över, var tand-
tekniker.