Sorgen gör hjärtat tungt men förmörkar inte sinnet

Några för mig mer eller mindre bekanta, eller bekantas bekanta, har gått bort i april, den grymmaste månaden. Dikten nedan är skriven tidigare, då en nära vän till mig lämnade jordelivet; jag låter trycka den här för att kanske någon känner igen känslan som uppstår vid en sådan förlust. Orden i rubriken är hämtade ur en dikt av Gunnel Arvidsson.

Till min vän

Du kunde lämnat mig för längesedan.
Nu säger du: jag reser, jag vill bort.
Vad ska jag svara dig – att det blev kort
vårt kvartssekel tillsammans; far du redan?

Du samlar hop ditt pick och pack, alltmedan
jag tittar på och väntar din transport.
Vad många ting du haft! Och av var sort,
har jag fått dela lyckan liksom ledan.

Så tar vi avsked. Kvar är hjärtesvedan
och längtan efter allt ditt, smått som stort.
Är allting nu, på någon högre ort,
bättre förvarat än det var här nedan?

Vad vet jag, bara ett: att det är borta
och dagarna känns längre, fast så korta.