Mer om Albert E., Strindberg och Taube

Förutom sonetten om Albert Engström i min senaste bok (kan läsas i gårdagens blogg) finns där poeten Erik Lindorms roliga dikt om Alberts inval i Svenska Akademien samt följande text: Strindberg var sommaren 1903 en tid hos Albert Engström i Grisslehamn, de lär sedan ha umgåtts vänskapligt fram till Strindbergs död 1912. Även Evert Taube, anländ från Göteborg, bodde från 1915 tidvis hos Engström, som introducerade honom i det stockholmska kulturlivet; han var även förlovad med Alberts dotter Malin ett par år. I sin bok Jag kommer av ett brusand´ hav har Taube gett en pregnant bild av Engström. Han skriver bland annat: "Han hade ett egenartat ansikte med ögon som Minervas fågel under en högvälvd, tung panna med lugg." – Han gick mjukt och tyst som en björn och hade en småländsk sjömans gängliga figur." – "Han kunde le precis som Velazques vingud och gapskratta som en rallare."

Mer om Engströms och Strindbergs relationer kan läsas i den förres bok August Strindberg och jag. De träffades första gången i Furusund 1999 och umgicks sedan förtroligt fram till Strindbergs död 2012. Sista gången de träffades var Bruno Liljefors med, han och Albert hade jagat rapphöns och hade några fåglar med sig till Strindberg, som de knackade på hos i Blå Tornet på Drottninggatan. – Om Engströms bok skriver Lars Forssell bland annat detta i en efterskrift: Albert Engström ger ett utomordentligt övertygande porträtt av en ovanlig vanlig människa, generös och småsint, bitsk och leende, stollig och självironisk, patologisk och vedervärdig men "många gånger ... en högst anständig person".