Gullvivor – och Shakespeare

Landsbygdssonen och naturvetaren William Shakespeare nämner ständigt träd och örter för att försköna och förhäxa i både skådespel och versberättelser. Den nu blommande gullvivan, (the primrose) förekommer i tragedin Cymbeline, där Iachimo slår vad med Posthumus Leonatus, att han kan förföra dennes hustru Innogen, som är kvar i England, när han själv utvisats till Rom. Iachimo beger sig till England och träffar Posthumus hustru, som inte låter sig förledas. Han spionerar då på henne när hon sover och ser att hon har ett märke på ena bröstet som liknar de fem små röda prickarna (drops) som finns längst in i gullvivans blommor. På grund av vetskapen om detta märke lurar han Posthumus att tro att han förfört Innogen. (Fortsättningen kan läsas i The Tragedy of Cymbeline.)

Shakespearekännaren Jonathan Bate säger ungefär så här på tal om iakttagelsen: Finns det någon annan engelsk poet, förutom lantarbetaren John Clare, som kunde ha skapat en sådan liknelse. Och finns det någon annan som har en sådan skarp blick som Shakespeare för intrikata företeelser i naturen och som kan använda dem träffande som metaforer i mänskliga sammanhang?

Jonathan Bate är även författaren till en biografi om John Clare, som han anser bättre skildrar engelsk natur och engelskt folkliv än de med honom samtida romantiska poeterna, av vilka William Wordsworth brukar sättas främst.