Valborg

Och Valborg kom och lockade oss strömma
till majtal och till sånger vid ett bål.
Och elden steg mot blånande kupol
och åter fick vi lust att framtidsdrömma.

Om oron väcktes, gamla sår blev ömma,
om ångesten i hjärtat gnagde hål,
till tröst och bot står Majas ljuva skål
snart överfull med hälsodryck att tömma.

Nu porlar det i bäckar och i diken
och sprickfärdig är jorden som en lök.
Med segel till servetter dukar viken

och öarna är festsalar och kök.
Snart flaggar alla Åkers blomsterriken
för Våren, när hon blond gör oss besök.


Dikten är nr 12 i min bok Åkersenap, 72 sonetter om en skärgårds-
kommun, (2011). Den ska ha lästs, har jag fått mig berättat, av den 
som höll talet till våren vid valborgsfirandet i Ekbacken i Åkersberga 
för något år sedan. I boken är sonetten illustrerad med ett helsides-
foto i färg taget av mig själv vid ett firande på den här vackra platsen.
Bilden visar en jätteek under vars tjocka grenar barn sitter och gungar. 
I bakgrunden eld och rök som stiger mot blånande sky. I en liten glipa i
folkhavet dyker en man i hakskägg lämpligt upp. Jag har sett honom
många gånger vid liknande tillställningar men vet inte vem han är och
upptäckte honom på bilden först flera år efter att den togs.
Några exemplar av boken finns fortfarande kvar och kan köpas direkt
av mig (med en hälsning), från förlaget Migra eller i bokhandeln.