Om Mutter på Tuppen

Mor på Tuppen, du,
säj, vems kuckeliku
du sitter och småler åt nu?
Var han driftig, din dräng,
gol han i din säng
och tog ni ut var sväng?
Ja, jag har hört vad du
          förmår.
Och dock har du nyss fyllt sjut-
          ti år!
Mor, vad har du där,
månn´ ett kort det är
av den som du har kär?

Movitz, du är fri
ha en vild fantasi;
säj vad du vill om mitt – hönseri!
Vill du höra ändå
vad jag log åt så
var tyst nu och hör på!
Tro inte att jag är
          ett våp,
men nyss läste jag mitt ho-
          roskop.
Tänk, att få allt gott,
ja, en vinnarlott
och ej i kärlek blott!

Kors, vad stod där mer?
Jo, i framtiden sker
att du betalar bums när jag ber.
Fru Fortuna är huld,
lovar mig mer guld
och löser in var skuld.
Ingen skall kalla mig
          för tjock.
Bort av sig självt går mitt å-
          derbrock.
Jag blir kallad "frun"
och min paulun
skall bäddas lent med dun.

Mor du ljuger allt
om stjärnskådarens spalt!
Finns inga sår där han strött sitt salt?
Jag tror hellre han sagt,
mor, ta dig i akt
för Eros grymma makt.
Guldet är obekvämt,
          min vän
och gladast är den som har
          en spänn!
Banta, vill du det?
Bättre vara fet
än benig som en get!

Ja, du säger så,
du som ledig får gå
och om din tid kan styra och rå.
Ifrån tunga bestyr
Movitz, helst du flyr,
till kärleksäventyr.
Frågar du mig har Amor
          dött
och själv är jag gammal, ful
          och trött.
Summa, jag fått nog
båd´ av smek och knog;
snart stänger jag min krog.

Hör du, mor, vafalls?
Tuppens rödgula hals
skall inte vridas om, inte alls!
Du skall stilla vår nöd:
vore Tuppen död
var finge vi vårt mjöd?
Mutter du har din
          ATP
och älskas av alla som
          fe.
Och ikväll min vän,
med en rasker sven
går du till sängs igen.

Ur Fredman går igen..., pastisch på epistel nr 67 i Bellmans
Fredmans epistlar.