Äktenskapsfrågan

En av de engelskspråkiga poeterna jag håller på att tolka något i diktväg av är George Meredith (1828-1909), betraktad som en av de stora författarna under viktoriansk tid. En sonettsamling av honom har titeln Modern Love och handlar om författarens eget olyckliga första äktenskap. Under den här tiden var det viktigt att skenet av att allt stod rätt till upprätthölls utåt. Det fick nästan makabra uttryck, vilket beskrivs i denna sonett (en sextonradig s. k. caudated sonett, "sonett med svans")

En middag. Hon värdinna, jag själv värd.
Var någon fest mer munter? Med maner
styr hon oss mellan skären. Ingen ser
vårt spöke bak en kurs så kvick och lärd.
Vart öga strålar när med fart och fläkt
vi leker denna lek med falska kort.
Dölja Skelettet är dess namn – en sport
som borde göra djävul´n själv förskräckt.
Det mest förunderliga är, att vi,
två sanna hycklare, med sådan lust
spelar vårt spel, gör till en kärleksdust
vår egen konst, beundrar dess espri.
Med avund skådar gästerna vår scen,
varmt ljusa blickar för förbi vart grund.
Man skålar för vårt heliga förbund.
– Ni, gäster, såg ett kärlekslik som sken.