Ytterligare en sonett av Södergren och svar på tal

2016-02-19 lade jag in en dikt av en okänd sonettdiktare vid namn Susanne Södergren i bloggen.
Här följer en till plus en nyskriven sonett av mig själv.

Trött

Jag orkar bara inte, är så trött.
Jag har nu fyratusen, minst, plåtburkar
och kaffekoppar, köpta utav turkar,
och väskor, en stor hög, som lyser rött.

Vi får knappt plats i huset där vi bor.
Femhundra dockor har ett eget rum.
(min man vill slänga ut dem – han är dum)
och hela sovrummet är fullt med skor.

Min bokmärkssamling är nu kanske störst
i detta land. Den fyller skåpen där;
som kännare av märken är jag först.

Jag är så trött för maken min är tvär
och bråkar. Men jag hoppas att till slut
förstår han: huset måste byggas ut!

                    Susanne Södergren


Trött! Vem är inte det, men

dum, jag? Ja, det är sant, när jag blev kär
i henne var jag väl en idiot.
Nu hjälper varken böner eller hot,
hon gör ett storlager av hemmet här.

Fanns det en enda tom vrå satt jag där
och gav väl fan i hennes tusen burkar
och kopparna hon ska ha köpt av turkar;
var dag som går gör hon en ny affär.

Eller jag skulle säga, minst varannan,
och det är massor som hon släpar hit.
Kommer det gäster tar de sig för pannan,

de undrar väl: varför all denna skit?
Jag borde nog ha gift mig med nån annan,
men älskade ju henne – varje bit!

                    Walter Dan Axelsson