Om poeter och poesi då och nu

Rätt länge tog man intryck av nån grek
eller nån romare och hans latin.
Som nästan helig ansågs poesin,
den ädlaste av ädel vitterlek.

Nu anses gammal diktkonst fadd och blek,
och konstlat djup och överdrivet fin.
Vår samtids dikt, ej klar men genuin,
får flest impulser ifrån småbarnslek

och deras pott-träning – i denna dikt
finns kiss och bajs i ordens arsenal
och annat grums i stora, tjocka skikt;

allt detta kallas språkmaterial.
Folk gillar sånt och ropar: Bravo! Kvickt!
Den dikt är bäst som kommer ut anal!