Beloperone guttata longiflora

Småprat

Jag var för några år sedan med i ett sällskap som gjorde en resa till Åland, där jag och två andra personer blev fotograferade sittande vid ett bord i en restaurang. En fjärde individ fanns och finns fortfarande med på bilden, hon står på bordet och tituleras högtidligt med namnet ovan. Förr var hon allmän och jag var bekant med henne från Alnarp, trädgårdsskolan, där hon mera familjärt kallades Lyckoax eller Humleknopp. Hon sades vara kommen hit från det tropiska Amerika. Eftersom jag inte hade sett henne i Sverige på länge väckte hon minnen och det gjorde mig glad att se att hon fortfarande var vid liv, fast i ett grannland.

Krukväxter anses i allmänhet inte ha något större poetiskt upplevelsevärde, men kanske de fick det om man lärde sig deras latinska namn. Växten med det tråkiga namnet Svärmors tunga heter på latin Sansevieria och är uppkallad efter en prins som levde på sjuttonhundratalet: Raimondo di Sangro, från San Severio i Italien. (Binamnet trifasciata betyder: med tre band eller ränder.) Sansevieria är för övrigt en liljeväxt.

En nu aktuell krukväxt, Euphorbia pulcherrima (pulcherrima = den vackra), invandrad från Mexiko och kallad Julstjärna inte bara i Sverige tror jag, är kanske lite mer poetisk än de flesta andra. Det beror nog på att denna älskling inte stannar kvar hos en så länge, eller åtminstone inte visar sig från sin bästa och kärleksröda sida mer än några veckor. (Hon kan föralldel också vara både skär och oskyldigt vit.) Julstjärnan är en kortdagsväxt och trädgårdsmästarna måste ibland hölja över henne med svart plast för att hon ska trivas och blomstra. När hon kommer i hemmen är hon kinkig och tål inte drag t. ex. Så vill du ha henne kvar hos dig åtminstone till trettondagen bör du vara rädd om henne.

Beloperone guttata longiflora låter inte särskilt roligt omtolkat ordagrant till svenska eller vad sägs om Den fläckiga och långblomstrande hålpiggspilen.