Anamarija

Anamarija


Välkommen i vår lilla svenska vrå
med dina egna u:n och din accent,
som jag betraktar som ett ornament;
en fin plats väntar i poeters skrå!

Vår dikt går mest med yllevantar på
och något skönt, varmt bål blir sällan tänt.
Tur, att vi har en söderdörr på glänt
och att nån stiger in där då och då.

När dikten hackar tänder; tyst och grå:
kom sorg, kom ilska, kom temperament,
kom sanning, humor, sätt det allt på pränt,
dölj inget, låt allt synas utanpå!

Välkommen Brytningen, mer än en dikt;
att läsa denna bok är som en plikt.


När jag gick igenom hundratals tidskrifter och slängde, sedan jag först läst
dikterna i dem, slogs jag av hur få dikter det fanns, som berörde mig djupt;
det var mest ord, ord, ord. Är fantasin så svag, har alla människor en så ena-
handa vardag eller har skrivarskolor och några få poesitidskrifter så stort
inflytande, att de dikterar och krymper innehållet? – En helt annan känsla
var det att läsa Brytningen av Anamarija Todorov. Kanske är det från dem
som invandrar en engagerande poesi måste komma, de har upplevelserna
och det motstånd som behövs, för att dikten inte skall gå spårlöst förbi.

(Ovanstående är skrivet för att ev. ingå i en bok med ett femtiotal "författarporträtt". Det är nyskrivet 
och kan komma att omarbetas. Och föremålet för porträttet måste förstås tillfrågas om hon vill vara med!)