Min senaste diktsamling Tillägnat, med och utan lov har fått en recension i Tidningen Kulturen, läs den, den som vill! Där står att jag är negativ till utvecklingen inom lyriken (ja, det är väl sant att jag är på kort sikt men kanske inte på lång) men att "han är en av de få som verkligen har backspegel på litteraturen och förmåga att uttrycka viktiga synpunkter på situationen då och nu." Tackar för det!
I dag kom jag på mig själv med att skriva lite prosa. Om det blev viktiga synpunkter vet jag inte men så här står det, om jag har läst rätt:
Nutida dikter är som meteoriter. De är kantiga, skrovliga, fula och lösryckta bitar av okänt innehåll som flyger omkring utan att veta var de hör hemma och inom kort faller platt till marken med en knappt hörbar fis. Ingen bryr sig om dem utom några olyckliga meteoritskådare, som fåfängt försöker ärerädda dem och får "kulturstöd" för det.
Dåtida dikter var helt annorlunda. De var planeter, små eller stora, som funnit sin bana och sin avrundade form (numera kallad tvångströja). De lyste, folk såg dem och de var mer eller mindre eviga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar