Uttrycksfrihet in absurdum

Uppståndelsen kring Charlie Hebdo har fått debattens vågor att gå höga kring tryckfrihetens välsignelser och förbannelser; om de senare har det dock hörts ganska litet. Den speciella tidskriften känner jag inte tillräckligt för att veta om den förtjänar den frihet den tar sig, så jag skriver inte om detta. Jag utgår i stället från mig själv och hur det tycks stå till i allmänhet. Jag har låtit trycka ett antal böcker och av den anledningen och i samband med uppläsningar blivit fotograferad några gånger, varefter dessa foton lagts ut på nätet utan att jag blivit tillfrågad. När man klickat på mina böcker eller mitt namn har bilderna dykt upp, men inte enbart sådana som berör mig utan även foton på en massa andra människor utan någon som helst anknytning till det jag håller på med. Det vore uthärdligt och kanske trevligt om dessa bilder vore naturbilder eller liknande men en stor del av dem föreställer kända personer, statsministrar, höga tjänstemän, kungliga och vanliga personer, som i texten intill påstås vara mördare, pedofiler och skumma typer i största allmänhet. Än har ingen sådan text placerats invid någon bild av mig, men jag antar att det är vad jag har att se fram emot i den heliga tryckfrihetens namn. (Däremot har en  bild lagts ut på en gravsten, under vilken en person som jag inte har någon anknytning till, men som har samma efternamn som jag, blivit begravd.)

Jag skulle givetvis vilja ta bort allt detta från nätet som inte har någon anknytning till mig eller vad jag håller på med, men det är tydligen omöjligt. Däremot har jag inget emot att man kommer med kritiska synpunkter på det jag skriver, inklusive det jag lägger ut på bloggen, men det förväntar jag mig inte att dessa anonyma som bara är ute efter att trakassera och smutskasta ska orka med. Jag vill i likhet med de flesta som skriver kunna säga vad jag vill, men det ska hålla sig inom anständighetens gränser. En del av mitt skrivande består av skämtsamma och ironiska kommentarer till förhållanden i samhället och en del personers aktiviteter. Alla bör tåla det och jag tål själv att få sådana kommentarer. Men det är svårt att förstå att samtidigt som man kan bli lagförd för hets mot folkgrupp t. ex. så är det fritt fram att kalla en person, vilken som helst för mördare etc. Det bör finnas en gräns för vad man får säga, om toleransen är total blir allt åsiktsutbyte meningslöst, vilket de som försvarar en tryckfrihet in absurdum inte tycks fatta.