Idyll och Epigram

 (fritt efter Runeberg)

1.

Fredrik kom från sina vänners möte,
kom med vita händer. – Modren sade:
"Varav vitna dina händer, gosse?"
Fredrik sade: "Jag har plockat sippor
och av saften vitna mina händer."
Åter kom han ifrån vänners möte,
kom med blåa läppar. – Modren sade:
"Varav blåna dina läppar, gosse?"
Fredrik sade: "Jag har kysst en blåklint
av den örten blåna mina läppar."
Åter kom han ifrån vänners möte,
kom med röda kinder. Modren sade:
"Varav rodna dina kinder, gosse?"
Fredrik sade: "Red en plats åt Batra, moder
och låt gömma mig, men skriv en runa
och i runan rista som jag säger:
En gång kom han hem med vita händer,
ty de kramat hårdhänt Görans händer.
En gång kom han hem med blåa läppar,
ty de bitit djupt i Jannes läppar.
Senast kom han hem med röda kinder,
ty för mycket blev för honom Annies kärlek.

2.

Lutad mot gärdsgår´n stod
Annie vid Fredriks arm
såg över skövlad äng.
"Framgångens tid har flytt,
boskapen flyktat ren;
skön är din flint likväl,
gullregnens klasar där
speglas som förr ännu."

Val blev det åter, då
stod hon allena där.
Fredrik var borta, såg
sig omkring – efter vad?
Landet var åter rött,
svagt grönt och rosenprytt.

3.

Vid den nya skolans fönster stod Jan Björklund
trenne långa morgnar på varandra,
klappade och bad att dock bli insläppt.
Första dagen fick han inget lära.
Andra dagen tycktes ännu skön fasaden.
Tredje dagen såg han: skolan var ren nedlagd!

4.

Göran knyter före valdagsnatten
kring sin säng en skön brodyr av änglar;
silkessnören har han utav skilda färger.
Men på morgonstunden går han sedan
ut att leta upp sin framtids öde.

Nu, så hör, hur Göran då beter sig:
Har den röda rosens stängel vuxit
talar han och sörjer med de andra.
Har den blåa, grova stängeln vuxit
mumlar han och smilar med de andra.
Har den vita sippans stängel uppnått
                fyra centimeter,
tiger han och fröjdas i sitt hjärta.

God Jul, bloggläsare av alla kulörer!