Philip Sidney

Philip Sidney

Philip Sidney, 1554-1586, kallad "The Flower of Chivalry", föddes av högättade föräldrar i Kent och studerade vid universiteten i både Oxford och Cambridge, utan att som ofta när det gällde högadliga, avlägga någon examen. Han gjorde en flerårig bildningsresa till kontinenten, där han förutom de närmaste länderna besökte Polen, Ungern, Österrike och Italien, innan han återvände till England. Sitt förnamn hade han fått efter sin gudfar, den spanske kungen och fanatiske katoliken Filip II, men själv växte Philip Sidney upp till övertygad protestant. När Vilhelm av Oranien, ståthållare över några av de nederländska provinserna, mördats av spanjorerna bestämde drottning Elisabeth sig för att ingripa på provinsernas sida och sände Sidney för att vara behjälplig i kampen. I en skärmytsling träffades han, uppsutten till häst, av en kula i låret. Det berättas, att han ska ha kastat en vattenflaska som räcktes honom, till en svårt sårad soldat med orden: ta den här, du behöver den bättre än jag! Sidney kunde rida bort men dog några veckor senare, sedan såret utvecklat kallbrand.

Philip Sidneys författarskap, utövat under bara några få år, omfattar bland annat två försvarsskrifter för poesi. I dessa säger han att dikten skall lära och roa och att den skall vara en blandning av idéer och talande bilder. Poesin anser han överlägsen både historia och filosofi. Dessa hans skrifter betraktas som de första exemplen på engelsk litterär kritik. En romantisk prosaberättelse med insprängda dikter, kallad Arcadia, skrev han för sin syster Mary, som också var en litterär person. Mest uppmärksammade har dock hans sonetter blivit, utgivna efter hans död i en samling kallad Astrophil and Stella (stjärnälskaren och stjärnan). Den består av 108 sonetter (plus några sånger) och föremålet för dem, Stella, hette i verkligheten Penelope (gift Devereux) och var flera år yngre än han själv. Philip Sidney gifte sig med en annan kvinna, som han fick en dotter med.

Sidneys sonetter är modellerade efter Petrarcas, men ibland med variationer ifråga om rimscheman, radlängd, accentuering och annat. I den första av de två sonetter jag har översatt består varje versrad av sex jamber efter franskt mönster, mot vanligen fem i engelsk sonettform. Den beundrade samlingen var den första i en lång rad av sonettcykler av liknande slag, som sedan följde i England.

Philip Sidney var känd och aktad av sin samtids diktare och storheter och hans begravning i Londen sägs ha varit den mest påkostade och spektakulära icke-kungliga begravningen någonsin i England före Winston Churchills. Hans grav är i Saint Paul´s Cathedral.



Sant kär och lycklig om den älskade fick se
och gladdes åt min dikt och min hängivenhet
och sådant nöje fann att hon mig ville ge
efter sin läsning ömhet och bevågenhet;
sökte jag ord att måla allt mitt svarta ve
och grepp att fängsla hennes tankes livfullhet
och vände andras blad; kanhända kunde de
uppfriska som ett regn min hjärna, alltför het.
Men ord kom stapplande och undvek mig, enär
inspirationens barn flyr styvmor Mödas tramp.
Så, på min väg var andras fötter till besvär
och havande med ord men hjälplös i min kramp,
bet jag i pennan, sökte slå i pannan liv;
Narr, sade musan min, se in i hjärtat, skriv!


Ovanstående tolkning av en av Sidneys mest kända sonetter är planerad
att ingå i en kommande samling av översatta engelska dikter. Den andra
sonetten, som det talas om ovan, låter jag vara opublicerad här.