Valet

Valet

Det var en riktigt dålig komedi,
med lite innehåll, men desto mera
av slapsticks, skrämskott, spegelfäkteri.
Thalia tycktes som begravd i lera.

Ja, borta var all klokhet och espri,
fast hennes trupp med fint vett kan agera.
Nu blev allt pajkastning och fåneri;
vad hände, varför fick hon ej briljera?

Trumpen och modfälld gick hon till Oraklet
och frågade: blir jag nu ställd till svars
för fiaskot, särskilt slutet på spektaklet?
Svaret var: ja, men slut är denna fars

och alltför sent för dig att känna ånger.
Be nu Melpomene om sorgesånger!


Thalia är komedins musa, Melpomene tragedins och sorgesångens.