Kärleksdikt om en president

När syrener sist stod i blom i trädgården

1

När syrener sist stod i blom i trädgården
och den stora stjärnan sjönk tidigt på västerhimlen om natten,
sörjde jag och skall sörja varje återkommande vår.

Evigt återkommande vår, trefaldighetstid, beständigt för du med dig
blommande syrener och stjärnan som dalar i väster
och tanken på honom jag älskade.

2.

O mäktiga i väster fallna stjärna!
O nattliga skuggor – O trista, tårfyllda natt!
O försvunna, stora stjärna – O det stora mörker som döljer stjärnan!
O grymma händer som gör mig maktlös – O min hjälplösa själ!
O hårda omgivande moln som inte vill ge min själ fri.

3.

På planen framför en gammal bondgård, nära det vitmålade staketet
står syrenbusken högväxt med hjärtformade, djupt gröna blad,
med en myckenhet blommor, som lyser skönt, med den starka doft jag älskar,
med blad, vart och ett ett mirakel – och från denna gårdsplanens buske
med dess utsökt färgade blommor och hjärtformade blad, djupt gröna,
bryter jag en blommande kvist.

4.

I sumpmarkens ensliga tillhåll
hörs en skygg och osynlig fågel drilla en sång.

Ensam denna trast,
en tillbakadragen eremit, som undviker bebyggelsen,
och sjunger en sång för sig själv.

Sång från en blödande hals.
Sång: av döden givet liv, (för väl vet jag, käre broder,
fick du ej sjunga skulle du förvisso dö).

5.

Mitt i våren, över land, genom städernas mitt,
på byvägar, genom gamla skogar, där nyss violerna
     stack upp ur marken som prickar i det murkna,
över fälten av gräs vid sidan av vägarna, över det ändlösa
     gräset,
förbi det gult uppspirande vetet, varje grodd från sitt hölje i
     de mörkbruna fälten uppkommen,
förbi äppelträd blommande i rött och vitt i fruktträdgårdarna,
bärande ett lik till viloplatsen i en grav
färdas, natt och dag, en kista

6.

Kista som passerar på byvägar och på gator,
dag och natt, med det stora molnet mörkt över land,
med de svepta flaggornas pompa, med städerna draperade
     i svart,
med Staterna själva uppställda som kvinnor i sorgflor,
med långa och vindlande processioner, med nattliga facklor,
med oändliga mängder bloss, med det tysta havet av ansikten och
      de blottade huvudena,
med den väntande depån, den anländande kistan och de allvarliga
     ansiktena,
med rösterna sjungande sorgsånger runt kistan,
med svagt upplysta kyrkor och de skälvande orglarna – där, mitt
     bland dessa färdas du,
med de klämtande, klämtande klockornas eviga klang.
Här, kista som sakta passerar,
ger jag dig min syrenkvist.

Från Leaves of Grass av Walt Whitman, om den mördade presidenten Lincolns
sista färd från Washington till begravningsplatsen i födelsestaden Springfield
i Illinois. (min översättning)