Måndikt

Månen

Månen en stund om kvällen
står lutad mot popplarnas staket,
betraktande vår trädgård
med förströdd uppmärksamhet.

Sen går han på upptrampade stigar
och sparkar i stjärnelöv,
och återvänder som vanligt
av ansträngningen röd

och lutar sig ned vid staketet
och ser in i villans rum,
där vi knappt hörbart andas
med lövskuggor på vår mun.

Nu lägger han trött sitt huvud
mot horisontens granklädda vall
och det snyftar därute i träden,
när han sakta sänks ner i mull.