En som väcker känslor...

Den onåbara 

Jag möter dig varenda dag
och som jag är för skönhet svag,
så ser jag länge åt ditt håll
glömsk av att jag för dig är Noll.
Ifall jag stannar rör du trött
och likgiltigt men ändå sött
på huvudet och tittar bort
som om du höll mig väldigt kort;
sen gäspar du och går blasé
till något chambre separée
dit mina blickar inte når,
än mindre mina nycklar går.

Jag har nog drömt om att den rört
ditt hjärta, mina blickars flört,
så du till sist fick lust till lek
och efter mina händers smek,
men jag vet inte ens ditt namn,
du kommer aldrig i min famn
för innerst inne vet jag väl
hur svårt det är att nå din själ,
ja, innerst inne vet jag att
du ska förbli nån annans katt.

Många poeter gillar katter; för tillfället kommer jag på Edith Södergran,
Karl Vennberg och Verner Aspenström. (En fanns dock som ogillade dem,
han hette Ivar Conradson.) Katten har karaktär, vilket kan uttryckas både i
ord och bild. En liten fin bok med båda ingredienserna är Den som inte
tycker om katter... av konstnären Kickie Högström. Hennes bilder med 
katter finns vid sidan av olika upplysningar om dessa väsen – här är några:

I Japan symboliserar katten fridfull vila.
I Egypten var katten templens beskyddare.
Katten var attribut till Freja, vars vagn drogs av katter.
Runt 1000-talet i Wales var en katt mer värd än en gris.
En katts morrhår går att jämföra med våra fingeravtryck. De är helt unika
för varje individ.