Car Jonas Love Almqvist – en framtidsman

Det finns män för olika tider, för nutiden och för dåtiden, för alla tider (som Ben Jonson påstod att William Shakespeare var) och för framtiden, som Almqvist var. Den senare är dubbelt porträtterad i min bok Poetiska porträtt – i svartvitt med sonett, nyligen utkommen. Ett foto visar honom poserande i Chaplin-stil i Amerika, dit han flytt rättvisan och sonetten inleds med följande rader:

En märklig man är han på många sätt,
han som så elegant står här i hatt
och blanka skor, vit skjorta och kravatt
och utanpå alltsammans svart jackett.

Nöd tycks han inte lida, denne sprätt,
han ser belåten ut, man gissar att
han sol- och vårat någon dam, en skatt,
i vilkens kök han åt sig duktigt mätt.

Det är kanske fel slutsats om denne man, som nog kunde försörja sig själv:
ämbetsman, lärare, journalist, vetenskapsman, präst, bonde och romantisk/
realistisk poet/författare, som han var. Att han var en framtidsman behöver
man dock inte tveka om: i Det går an förutsåg han att man och kvinna kunde
leva tillsammans utan att vara  gifta och att kvinnan kunde vara självständig
och ha ett yrkesarbete. Som språkvetenskapsman tyckte han att man kunde
ta bort verbets pluralformer t. ex. Märkligast är dock att han förutsåg ungefär
hur folk skulle komma att använda möjligheterna att via nätet skaffa sig vet-
skap om ett och annat. Hans "dator" var visserligen ett "skrin af japanskt
lacca-arbete" men det man kunde hämta därur var på ett sätt likt det folk nu
sitter överallt och fingrar efter och orätt använd kunde lådan leda antingen till
Ursinne och Förstockelse eller till Vansinne, en Själens Upplösning.