En sund själ i en sund kropp

Ur Satirer av Juvenalis (död år 135)

"Skola då ingenting sig mänskorna önska?"
          Nej lämna
om du vill höra ett råd, åt gudarna själva
          att dela
vad oss passande är och länder till gagn
           i vår ställning

          / ,,, /

För att du något må önska likväl, när du
          offrar i templet
inälvskråmet och skinkorna av en
          glänsande digris,
gälle då detta din bön: sund själ i kraftiga
          lemmar!

                             Översättning: Erland Lagerlöf


Mens sana in corpore sano brukar annars i regel översättas som i rubriken ovan.
Bönen om "en sund själ i en sund kropp" bör inte minst gälla dem som skriver.
Författarnas Hus i Stockholm är placerat intill Centralbadet: för att en kropp skall
kunna kallas sund måste den också vara ren: placeringen av huset (även kallat
Hjärntvätten), är alltså genomtänkt. (En annan devis vore väl  "en ren knopp med
en ren snopp" – "ren knopp" då i första hand med betydelsen "renlärig","indoktri-
nerad" – men detta motto kan ju inte gälla för det i litterära sammanhang numera
talrikare könet.)

Någon spädgris (det ordet låter bättre än "digris", såvida ordet verkligen syftar på
gris, vilket är sannolikt med tanke på inälvskråmet och skinkorna) – alltså, någon
spädgris har jag aldrig offrat när jag var med i Sveriges Författarförbund, vars tem-
pel det omtalade huset är, däremot har jag varit med om att där kollektivt "offra" en
ärtsoppa. Några gånger offrade jag också den dyra årliga avgiften, som knappast
ledde till gudar och bönhörelse utan snarare till deckarförfattare i deras jakt på bra
kontrakt.

PS  Lika tveksam som jag själv var datorns stavnings- och ordkontroll till ordet "digris". Å andra
sidan godkände den inte "inälvskråmet" heller, men väl "skinkorna".

PS 2  En fråga som rör själen är var i kroppen den egentligen sitter. Det diskuterades en gång i Oxford 
och Cambridge. Det ena universitetet ansåg att den satt i huvudet, det andra att den var fördelad över
hela kroppen. En författare tog del av resonemanget och framförde en egen teori; när människan föds
tränger själen in i foten och vandrar vidare uppåt tills den så småningom når upp till huvudet, där den
stannar tills människan börjar åldras. Då tar den samma väg tillbaka och försvinner ut genom tårna när
människan dör. Jag tror att jag har skrivit om detta någon gång tidigare i bloggen.