Jag ligger i mitt sommargräs

Jag ligger i mitt sommargräs

Jag ligger  i mitt sommargräs

och tuggar på ett strå.

Där uppe ser jag molnen,

som vandrar i det blå.

Än bär de tunga bördor,

än nästan ingenting.

Så är mitt sinne lätt ibland,

än tyngt av många ting.

Om själv jag var ett sommarmoln

i vit och vacker dräkt

och om min klänning rördes

som moln för vindars fläkt,

kanhända att du såg mig

från Solens kungaborg

du som min tanke kretsar kring,

du som är prinsen Sorg.

Men jag är inget sommarmoln

och ingen fri nomad.

Jag är en vanlig flicka

och fängslad vid min stad.

Och du är också bunden

med bojor utav guld

vid någonting, jag vet ej vad,

kanhända någon Skuld.

Så är vi båda ofria

och djupast i vårt bröst

en vemodsstämma klagar

och ropar efter tröst.

Men alla mina dagar

skall jag dig hålla kär,

fast du är fäst vid orden blott

och kallar dig Konstnär.

Texten ovan finns i min bok Innan vinden vänder och går hem,
utgiven 2012. Den kan sjungas till den gotländska melodin 
till visan "Om dagen vid mitt arbete".