Jag har bott i ett höghus i hela mitt liv

Jag har bott i ett höghus i hela mitt liv

I en förort jag vet
sitter det en poet
och begrundar sitt öde en kväll.
Han är gammal och grå
men han sjunger ändå
om det liv som han levt i sitt tjäll:

"Jag har bott i ett höghus i hela mitt liv
och sett flygplanen komma och gå.
Jag sett solar i brand, jag sett stjärnornas sand,
jag sett regnbågars brokiga band.
Och jag vinkat var gång, som en varmluftsballong
strök förbi några meter ifrån min balkong.
Jag har bott i ett höghus i hela mitt liv
och sett flygplanen komma och gå.

Jag har bott i ett höghus i hela mitt liv
och sett flygplanen komma och gå.
Och på nattens tapet stod en gång en komet
och han talade till mig: ´Poet!
Livets bana är kort, du skall följa mig bort
och dig väntar en snabb och en enkel transport
från din skyskrapevåning, när själen en gång
vill nå högre än flygplanen gå.´"


Ursprungligen hette visan "Jag har bott i ett höghus i halva mitt liv", (vilket
liksom titeln ovan var en halvsanning, i den mån den är biografisk). Den är, 
som de flesta redan konstaterat,en omarbetning av "Jag har bott vid en lands-
väg i hela mitt liv", en visa vars melodi är skriven av Alvar Kraft, medan tex-
ten är av någon som kallade sig Charles Henry. I "Stiftelsen Skånsk Framtids 
samlingar" finns ursprungsvisan på nätet. Flera sådana stiftelser vore bra att ha!