Eländsons sommarvisa

Eländsons sommarvisa

Och vinden spänner sin båge.
Och solen rullar sitt hjul.
Då önskar en stackare: Låge
jag krossad och smulad till smul!
Att gräset är grönare blivet,
att vattnet är blåare blått,
vad värde har det när livet
så småningom blivit så smått.

Och sommaren eldar sin brasa.
Och ljuset slungar sitt spjut.
Vad känner den arme? Jo, fasa
och utsatthet, mer än förut.
Med kylan var skönt att få blandas,
till spänstighet vändes allt klent.
Men blommor är svåra att andas
och rosdoft gör allting för sent.

Och blixtarna svänger sin bila.
Och tordönen spränger sitt krut.
Då äntligen inträffar vila.
Då äntligen anas ett slut.
När himmelen svartkindad gråter
slits även förtvivlan itu.
Om någonsin någon förlåter
sitt elände, må det ske nu!


Visan (med noter) finns i min vissamling Innan vinden
vänder och går hem (2012). Boken kan beställas i bokhandeln.