Statsministerdikt från Roslagen

I min bok Åkersenap, 72 sonetter om en skärgårdskommun (2011) skriver jag på ett par ställen om godset Margretelund i Österåker. Det innehades vid det näst senaste sekelskiftet av friherren Gustaf Åkerhielm, som även under ett par år var statsminister; han tvingades avgå sedan han sagt i en debatt om en försvarsreform "att den var behövlig, för då kunde vi tala svenska både mot öster och väster". Yttrandet uppfattades som krigshetsande av norrmännen, som ju ville skilja sitt land från vårt.
Åkerhielm gav även ut en diktbok, den tunnaste och oansenligaste jag sett. Den finns att se i KB, har gråpapperspärmar och består av 24 dikter titulerade Otium – två tolfter dikter. Snoilsky och Heine tycks ha varit hans föredömen. I någon dikt som kan kallas kärleksdikt tycks han beklaga att han inte fick gifta sig med sitt hjärtas val, som man kan gissa inte var god nog i släktens tycke. I andra skriver han om fina hus och deras inredningar; en sådan dikt heter I Elsas hem, där det bland annat heter:

Gamla fäder, gamla tanter
gamla vapen – allt i färg!
Och kring alla hörn och kanter
Sèvres, Saxe, Marieberg.