En opublicerad dikt, skriven i ungdomen

Sanddyner

sanddyner som havet slickar girigt med våt tunga,
bodar stadda i förruttnelse och svartnad tång,
grässtrån fast rotade i sin enslighet
(och dock böjda av varje vind mot varandra),
martallar formade av levandets storm
till lytta, spöklika skepnader,

jag har blivit en dyrkare av antikviteter, se kärleken
sitter inramad med snäckor, här är driftens spång utlagd,
en käpp med guldknopp över vattnet,
åtråns doftande saltkar, det blyinfattade hoppet,

allt verkligt och levande som den gång
livet var omedelbarare, som vita kvinnobröst
lyste paren med svanor, en kinesisk docka med porslinshy
log i hamnen, ansiktet med håret liknade en pensé,

minns hur du låg på min arm i kvällens vågor,
när vi gungade  in i solnedgångens röda orgasm,
i ditt ansikte urskilde jag snart bara stjärnorna som blänkte,
snart sov din kropp som dessa kritklippor.