tisdag 8 mars 2016
Fyra gånger Shakespeare
Sonett nr 76
Why is my verse so barren of new pride,
So far from variation or quick change?
Why, with the time, do I not glance aside
To new-found methods, and to compounds strange?
Why write I still all one, ever the same,
And keep invention in a noted weed,
That every word doth almost tell my name,
Showing their birth, and where they did proceed?
O know, sweet love, I always write of you,
And you and love are still my argument.
So all my best is dressing old words new,
Spending again what is already spent;
For as the sun is daily new and old,
So is my love still telling what is told.
I tolkning av Walter Dan Axelsson:
Av vilket skäl gör jag var dikt så lik
den andra utan all variation?
Och varför gör jag ej min dikt mer rik
med nya grepp och mera konstfull ton?
Ja, varför tycks min dikt varenda dag,
när den står upp, klä sig i samma dräkt,
så varje ord tycks spegla blott mitt jag,
den som till födelse och liv det väckt?
Åh, vet, min käre, jag har bara dig
och kärleken till föremål för sång
och mina gamla ord förnyar sig,
när jag förbrukar brukat gång på gång.
Som solen synes ung var dag, vart år,
gör kärleken sig ny i gamla spår.
I tolkning av Sven Christer Swahn:
Varför är mina dikter så sterila
var är min nya rytm och nya toner,
jag borde – när nu åren börjat ila –
lära den nya alkemins fasoner.
Säg, varför skriva, evigt en och samme
med inventioner inom välkänd skala,
tills orden anger vem som varit framme,
var de växt upp och var de lärt sig tala.
Jag skriver ju om dig i alla väder,
min kärlek och du själv är ämne nog,
jag styr ut gamla ord i nya kläder
och plöjer samma mark med samma plog;
solen står upp var dag och sjunker ner
och kärlek sjunger vd den tar och ger.
I Google-tolkning:
Varför är min vers så kargt nya stolthet,
Så långt från variationer eller snabba förändring?
Varför med den tid jag inte blick åt sidan
Till nyfunna metoder och föreningar konstigt?
Varför jag skriver fortfarande alla en, alltid samma
Och håll uppfinning i ett noterat ogräs,
Att varje ord doth nästan säga mitt namn,
Visar deras födelse och när de gjorde fortsätta?
O, jag vet, sweet love, skriver jag alltid på dig
Och du och älskar fortfarande mitt resonemang
Så alla mina bästa är dressing gamla ord nya
Utgifterna igen vad som redan används:
För när solen dagligen nya och gamla
Så är min kärlek fortfarande säga vad som berättas.
I motsats till Shakespeare tycks den sista diktaren/tolkaren verkligen ha
kastat en blick åt sidan och använt sig av nyfunna, moderna grepp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar