Ur "Sonnets from the Portuguese"

XLIV

Blommor från markens alla blomstersängar
har du, min käre, bragt mig året om.
De tycktes inte sakna i mitt rum,
fast trångt, sol, regn och friska ängar.
I namn av kärleken oss två emellan,
ta mot de tankar jag här vecklar ut!
Ur hjärtats grund de spirat och slog ut
i varma dar och kalla, fastän sällan
skilda från sorgens ört, allt bittert grönt
du blott kan rensa bort. - Dock någonstans
finns murgröna och vild ros. Som allt skönt
jag vårdat, låt nu min blomst få din ans.
Håll alla färger sanna inom dig
och minns att rötterna är kvar i mig!

                       Elizabeth Barrett Browning (1806-1861)

sorgens ört: i originalet rue (ruta) som även betyder sorg