Sonett

Till min sonett


Min dikt tar fart, sonetten är dess mått.
Liksom på skridskor färdas jag nu lätt,
ser versens fötter lyfta sig helt nätt
och känner hur jag flyr allt vardagsgrått.

I prosans stövlar kunde jag ha gått
mot målet på ett trist, ofarligt sätt.
men äventyret utkrävde sin rätt
och diktens djärva färd kom på min lott.

Skönt skrider dikten fram när tanken är
med rim och rytmer i intimt förbund,
rad fogas då till rad som vackra skär
och inga ord står kvar som fula grund.

- Sonettens is är tunn, men om den bär
så jublar jag, åtminstone en stund.